Under den senaste tiden har den svenska beskattningen av så kallad Carried Interest varit ett omdebatterat ämne. Detta aktualiserades ytterligare i början av 2025 när en statlig utredning presenterade förslag på lagändringar. Nu har Kammarrätten i Stockholm avgjort ett mål om just beskattningen av Carried Interest – där Skatteverket vann. Domstolens resonemang är både förvånande och delvis oroande.
Vad är Carried Interest?
Carried Interest är en form av prestationsbaserad ersättning som används inom riskkapital- och fastighetsfonder. Fondförvaltarna får del av avkastningen på investeringarna, ofta genom särskilda aktieslag eller annan "assymetrisk" fördelning av bolagets resultat.
I Sverige har frågan om beskattning av Carried Interest varit föremål för tvister under lång tid. Skatteverket har hävdat att dessa inkomster bör beskattas som lön, medan fondförvaltarna har argumenterat för att det handlar om kapitalinkomster. Högsta förvaltningsdomstolen har tidigare tagit ställning i enskilda fall, men frågan har inte fått en enhetlig och tydlig lösning.
Den statliga utredningen om Carried Interest som presenterades i början av 2025 föreslår förändringar av 3:12-reglerna som uttryckligen inkluderar Carried Interest i dessa regler. Utredningen utgår från att inkomsten ska anses vara mottagen av fondförvaltarens egna bolag, vilket ligger i linje med den skatterättsliga praxis som tillämpats i flera tidigare fall.
Bakgrund: Målets omständigheter
Målet i Kammarrätten rörde en fastighetsfond som startats av ett antal svenska individer inom fastighetsbranschen. Fonden var organiserad som ett svenskt aktiebolag och investerade i en större fastighet på Gärdet i Stockholm. Strukturen påminde om den som används inom riskkapitalfonder, där ersättning till fondförvaltarna delvis bestod av Carried Interest.
Strukturen i målet
Rådgivningsbolag – Ägdes av fondförvaltarna genom deras personliga holdingbolag.
B-aktier i fonden – Ägdes av rådgivningsbolaget och gav rätt till Carried Interest.
A-aktier i fonden – Ägdes av en passiv investerare och gav förtursrätt till utdelning.
Tjänster – Rådgivningsbolaget sålde rådgivningstjänster till fonden.
Fonden styrdes av ett aktieägaravtal, där villkoren för de olika aktieslagen och ägarnas rättigheter reglerades.
Skatteverkets argumentation
Skatteverket hävdade att Carried Interest i detta fall skulle beskattas som lön eftersom:
Ersättningen enl. Skatteverket var en direkt följd av fondförvaltarnas arbetsinsatser.
Skatteverket menade att fondförvaltarna genom sin arbetsinsats hade tillförsäkrat sig rätten att få köpa B-aktier i fonden.
Den oproportionerliga utdelningen på B-aktierna visade enligt Skatteverket att Carried Interest var en ersättning för arbete snarare än en kapitalavkastning
Förutom att påföra omfattande skatt, så utgick även skattetillägg, och troligen arbetsgivaravgifter för fonden.
Fondförvaltarnas invändningar
Fondförvaltarna och deras juridiska ombud argumenterade för att:
Carried Interest hade tillfallit deras bolag, inte dem som privatpersoner.
Den svenska skatterätten erkänner möjligheten att ta ut ersättning genom bolag, exempelvis genom 3:12-reglerna.
Beskattningen borde därför ske i bolaget och inte som lön hos individerna.
De menade att Carried Interest var en del av bolagens verksamhet och skulle beskattas enligt de skatteregler som gäller för bolag.
Kammarrättens dom
Kammarrätten gick dock helt på Skatteverkets linje och konstaterade att:
Fondförvaltarna hade ställt sitt kunnande och sin arbetsinsats till fondens förfogande.
Deras insatser var en förutsättning för att de skulle få B-aktier i fonden.
Aktieägaravtalet visade att individerna var avgörande för fondens framgång.
Utdelningen på B-aktierna var oproportionerlig jämfört med A-aktierna, vilket talade för att den utgjorde en ersättning för arbete snarare än en kapitalavkastning.
Därför ansåg Kammarrätten att inkomsten skulle beskattas som lön (inkomst av tjänst) hos fondförvaltarna personligen.
Kommentarer och analys: Beskattning av carried interest och skatterättsliga principer
Kammarrätten i Stockholm har i denna dom valt att bortse från den civilrättsliga hanteringen av carried interest, där ersättningen betalats ut som utdelning till ett bolag snarare än som lön till fondförvaltarna personligen. Inom svensk skatterätt gäller som huvudregel att beskattning ska ske utifrån de civilrättsliga förhållandena – en princip som domstolen i detta fall gått emot. Samtidigt finns det situationer där en inkomsts natur måste bedömas skatterättsligt, särskilt när det gäller inkomstslag för individer: tjänsteinkomst, kapitalinkomst och näringsverksamhet.
För bolag gäller dock en annan ordning. Ett bolag kan endast beskattas inom inkomstslaget näringsverksamhet, och en skatterättslig omklassificering av inkomster baserat på deras ursprung görs normalt inte för bolag. Trots detta finns rättsfall där Högsta förvaltningsdomstolen har valt att beskatta ett annat skattesubjekt än den civilrättsliga mottagaren av en viss inkomst. Det saknas dock ett tydligt lagstadgande som möjliggör en sådan bedömning, vilket kan anses stå i strid med skatterättens legalitetsprincip.
Det är ostridigt att carried interest åtminstone delvis kan anses utgöra ersättning för fondförvaltarnas arbete. Samtidigt är det sedan länge klarlagt att det inte finns några hinder mot att ett bolag skatterättsligt uppbär inkomster som baserar sig på ägarens personliga arbetsinsatser. I Sverige finns sannolikt hundratusentals bolag som får inkomster till följd av att ägaren själv utför tjänster, främst i form av s.k. konsultbolag.
Det faktum att Sverige under många årtionden tillämpat de så kallade 3:12-reglerna, vars syfte är att förhindra inkomstomvandling från tjänsteinkomst till kapitalinkomst, visar tydligt att principen om att kunna "sätta sig på bolag" med skatterättslig verkan är accepterad. Om detta inte vore fallet hade 3:12-reglerna inte behövts.
Mot denna bakgrund är det anmärkningsvärt att Kammarrätten i Stockholm väljer att helt bortse från vilket subjekt som faktiskt tagit emot inkomsterna. Om ägarbolagen hade erhållit carried interest enbart på avtalsrättslig grund hade det funnits större utrymme för skatterättslig prövning, men eftersom utdelningen skett i enlighet med aktiebolagslagen framstår Kammarrättens resonemang som alltför långtgående, framförallt beaktat att man inte bemödar sig med att ens motivera sin bedömning med en rättskälla.
I den statliga utredningen om beskattning av carried interest, som publicerades i början av 2025, förutsätts det att carried interest med skatterättslig verkan ska anses mottagen av bolag. Detta är en grundförutsättning för hela utredningen och det kommande lagförslaget. Att Kammarrätten i Stockholm väljer att bortse från denna premiss, utan att ens hänvisa till en rättskälla, och därmed påför betydande skatter och skattetillägg, är därför mycket anmärkningsvärt.
Comments